Musikberoende kedjerökare - Älskarinna till en polis

Nu hörrni...nu avslutar jag mitt bloggande här på bloggspace. Jag kommer inte att skriva mer i denna bloggen. Har tröttnat på bloggspaces krångel! Jag har startat en ny blogg och skriver hädanefter bara i den. Kommer antagligen att klistra in några av mina gamla inlägg i den nya bloggen men då skriver jag ju det "Detta är ett inlägg från min förra blogg" bla, bla, bla...ni fattar. Ni som vill fortsätta läsa min blogg får följa med mig dit, enklast är väl om ni lägger till mig på RSS. Den här bloggen, som nu är min gamla blogg, tar jag dock inte bort. Kanske någon gång i framtiden men inte än iallafall. Jag säger till om och när det händer. Jag kommer att logga in här dåochdå för att se hur det står till men skicka inte mail hit, skicka istället till lady.angel@live.se

I bid you farewell. Men klicka på länken så hörs vi av igen!

XOXO /Lady Angel

www.ladyangel.blogg.se

(jag vet att jag snodde det från Gossip Girl men det lät coolt...)

Har nyss kommit hem från helvetesmötet med EB och Terminatorn från FSK. Jag började nästan gråta på mötet och när jag gick hem så fick jag titta ner i marken hela tiden så att folk inte skulle se hur mascaran rann. Jag hatar sådana där möten där jag vet att jag behöver hjälp, där jag vet att jag verkligen behöver någon att hålla i handen. Jag vill vara ensam och stark, jag vill kunna allt själv, jag vill inte behöva hjälp, jag vill känna att livet är rättvist, jag vill vara cynisk som fan och ta varje motgång med en klackspark. Istället reduceras jag till ett intet. Jag blir ingenting, en nolla, en idiot, en värdelös rest av det som skulle bli en människa. Ibland kan jag undra om det finns en balans i universum som gör att alla får det dom förtjänar. Att de goda alltid vinner stora segrar och de onda alltid kommer till helvetet där dom plågas i all evighet av svavel och lava. Jag vill tro att de goda alltid får det dom förtjänar. Jag vill tro att om man har varit med om enbart skit i sitt liv så kommer bara goda saker att skickas till dig. Har du haft det svårt i 25 år nonstop så ska universum balansera ut det och ge dig ett fint och perfekt liv och du ska aldrig mer behöva kämpa. Undrar hur länge man orkar kämpa? Det känns som om jag aldrig har gjort något annat än att kämpa och slagits för mina rättigheter och mitt liv. Jag känner mig inte som en människa längre, det är som om jag inte är någonting, som om det inte är någon idé att jag kämpar längre för universums lag har bestämt att jag ändå ska dö snart. Det kanske jag borde, jag kanske borde dö nu. Sluta slösa med samhällets och världens resurser så att någon annan mer värdig kan få detta istället. Jag vill rymma från det som kallas mitt liv. Jag vill springa iväg ut i en värld full av goda saker, snälla människor och enkelhet. Jag vill ge upp min kamp.

1093, så mycket har jag kvar att leva på när alla räkningar har betalats på tisdag. En tusenlapp ska räcka i 30 dagar. Jag får 5700 varje månad från FSK och det går inte ihop. Varför lever jag? Vad har jag för syfte i livet egentligen? Någon annan skulle säkert behöva det här aktivitetsstödet jag har men den personen får svälta eftersom jag får pengarna istället. Och vad fan gör jag med dom? Jag skulle kunna snåla med pengarna och varken ha elräkning, telefonräkning eller bredbandsräkning. Bara där skulle jag spara in 900:- den här månaden. Varför är jag så oduglig? Jag sitter liksom bara här och glor hela dagarna och det enda jag har att se fram emot är dom här 5700 varje månad. Varför vill ingen anställa mig? Jag vill ju jobba, jag vill jätteverkligen jobba och ha kollegor och ärlig lön och jag vill ha en chef och ett jobbschema och OB och jag vill betala skatt och jag vill ha någonstans att gå varje dag så jag slippe rsitta hemma och vara värdelös. Jag har inget värde jag har liksom inget syfte jag bara kostar samhället pengar. Och min pappa. Vem fan ber sina föräldrar om pengar när man är 25 år? Jag har ingen rätt att belasta honom jag är vuxen och ska klara mig själv som alla andra. Jag vill ju bara ha ett jobb ska det vara så svårt att få? Det behöver inte vara ett välbetalt jobb eller ett kul jobb eller något viktigt job jag vill bara ha ett jobb. vilket som helst jag kan ha ett skitjobb för en svältlön jag bryr mig inte om det om jag inte tjänar bra eller måste slita så ryggen går av bara jag får något litet tecken liksom på att jag är värd något. Jag kan jobba natt eller ensam eller dygnet runt jag bryr mig inte om sådant jag vill bara ha någonstans att gå varje dag en chef, ett schema obtillägg. Är jag inte värd detta? Varför ville inte Chefen anställa mig? Jag jobbade ju så hårt jag försökte verkligen att vara snäll och duktig så att hon skulle anställa mig. jag var liksom först på plats varje dag och städade med actival fastän det frätte upp mina händer och så sa hon att jag inte hade gjort ett bra jobb och anställde Z istället för hon får sin lön från kommunnen. Chefen betalar inte Z något det gör kommunen. Jag ville ju bara ha ett jobb och känna mig behövd och värdefull chefen kunde lika gärna ha dödat mig. jag fick liksom känna på en liten ort tid hur fint det känns att ha ett jobb och sedan ber hon mig att fucka off. Jag vill dö jag har inget syfte jag får aldrig komma in bland dom som har ett jobb.

Ska ha helvetesmöte på måndag. Bläää. FSK's Terminator och EB ska vara med och det tycker jag är att inkräkta på mitt privatliv eftersom mötet är med min läkare. Vad fan har Terminatorn och EB där och göra? Det är min jävla läkare och mina medicinska problem så vad fan har Arbetsförmedlingen och FSK med det att göra? Jag vill inte ha dom där när jag ska träffa min nya läkare för första gången. Önskar att jag hade frågat EB varför hon och Terminatorn ska vara med för jag vill inte ha dom där!

Har tagit en lång och gosig dusch med min nya kompis Dove Indulging. Smsade till M förut "Nu ska jag duscha med min nya kompis..." och han svarade nu "Ta bilder!" haha. Snuskhummer. Undrar om han blir besviken om jag skickar foton på Doveflaskan?